I´m back

Nu hoppas jag kunna uppdatera denna bloggen i alla fall en gång i veckan… Tröttnade som vanligt på bloggens utseende, och tappade inspirationen. Samtidigt vet jag inte om jag är nöjd med omrenoveringen nu heller…?

Vi får se om och när jag bestämmer mig!

Minikris

D och jag tog oss ett litet snack i lördags morse. Lilla H var uppe och lekte och såg på TV en stund och klarade sig själv, och vi låg kvar i sängen.

Vi insåg att vi har hamnat i en trist vardagslunk, som bara handlar om hämta, lämna, tvätta, städa, laga mat…….osv. Vi har blivit alldeles för dåliga på att prata, bry sig om och verkligen lyssna på varandra. Ingen av oss vill att detta ska fortgå, och det kändes så skönt att få vädra sina åsikter lite. Visst svider det att få höra om sina fel och brister, men jag måste ju också fatta att allt inte nödvändigtvis måste göras på mitt sätt (alltså det rätta sättet, enligt mig ;-)).

Visst, vi har haft det här snacket några gånger förut, men det behövs nog om man ska hålla lågan vid liv. Det är så lätt att tro att ett förhållande bara lunkar på och fungerar, men klyschan om att man måste jobba lite på det ibland stämmer ju faktiskt! Allt känns genast mycket bättre här hemma, i alla fall tills det är dags för nästa snack…

Vi är inte på gång att skilja oss, tack och lov, som dessa två tydligen-kanske-eventuellt-troligen ska göra (beroende på var man läser).

Ta hand om varandra!

Det ni!

Det är nog inte alla som har en sådan här kärleksdikt uppkallad efter sig? Av Gustaf Fröding dessutom!

Han är förresten en jäkel på att skriva långa dikter…

Livets skål! O, min Anita,
uti glömskans dryck!
Jag vill känna varma, vita
jungfrulemmars tryck!

 I materien vill jag röna,
riktigt ha i famn
det som andens språk ”det sköna”
givit såsom namn!

Jag vill andas blott Anita,
blott Anita se,
känna endast varma, vita
lemmars rörelse!

Högt man prisar konstens njutning,
den är kall och arm
emot väsenssammanslutning,
kärlek barm mot barm!

Sinnlighetens makt är kuvad
av en trång moral.
dygden, stel och överskruvad,
håller långa tal.

Dumheten har funnit mycket,
fann till slut ett fynd,
som föll folken uti tycket:
”Sinnlighet är synd!”

Sedan dess har kungasonen,
son av kung Natur,
av den vise dygdefånen
sparkats ut som djur.

Icke mer han vågar modigt
visa sig bland folk,
men han hämnas blodigt
med förgiftad dolk.

Sen när halva mänskligheten
ruttnat ned i grund,
mördad av anständigheten,
kommer segerns stund
 
Då skall dygdens makt, den sanna,
ärva den, som ljög.
Sinnligheten skall sin panna
bära stolt och hög.

Kropp med ande skall bli enad
och ett hjärta fritt
med en kärlek, fri och renad,
mänska, skall bli ditt!

Därför, därför, ljuva flicka,
blott till hjärtat lyss!
Låtom oss varandra dricka
i en kyssars kyss!

Rodna kind, du lockomflutna,
på ditt sköna sätt!
blicka ömt, till hälften slutna,
öga, du gör rätt!

Häv dig, vita barm, och bölja!
Du har rätt därtill!
Vet att oskuld kan dig följa
huru långt du vill!

Älska, älska, min Anita,
med din själ och kropp,
oskuldsfulla, varma, vita,
ljuva rosenknopp!

Att han sedan dog långt innan jag föddes spelar väl mindre roll?

Signatur 1

Börja om från början

Jag har länge varit så less på min bloggs utseende och stil, men inte vetat hur jag ska ändra den… Nu gör jag ett försök med ett nytt tema och ett nytt bloggnamn!

Egentligen funderade jag på att gå över till blogg.se, men de hade ingen funktion att överföra min gamla blogg dit, så det fick vara. Det är ju trist att börja om helt från skratch…

Namnet ”Lilla Hjärtat” som bloggen hette från början har varit, och är fortfarande, min mammas smeknamn på mig, men nu har jag övergett det namnet. Från och med nu heter denna blogg ”Skrot & korn” och ingenting annat!

För det är ju så livet kan vara ibland; bland en massa skrot hittar man en hel del guldkorn om man bara letar ordentligt…

Signatur 1

P.S. Observera att webbadressen hit fortfarande är den samma!

Vad göra?

I morse ringde en dam från en skola här i närheten som jag tidigare har besökt inför ev. inhopp som vikarie på fritids här under vårterminen. Jag har inte hört något sedan jag var där, så jag har trott att jag kanske gjorde ett taskigt intryck och att de inte var så intresserade av mig längre… 

Nu har de två lediga tjänster som fritidspedagog till hösten på 75% och hon ville informera mig om det ifall jag skulle vara intresserad. Hon har också pratat med skolans rektor om mig och mina chanser att få ett jobb hos dem. Det låter ju hoppfullt ändå!

Jag skickade direkt in en ansökan och så får vi se vad det kan leda till. Jag har också lämnat in ansökan om studierna till hösten för att gardera mig. Jag är så himla velig bara; vilket är det jag helst vill?

FÖRDEL jobb:

  • får troligen besked ganska snart om det blir ev. anställning
  • får en inkomst
  • kan leda till andra jobb inom kommunens fritids/förskolor

FÖRDEL studier:

  • chans att byta yrke och prova något nytt

NACKDEL jobb:

  • bara vikariat året ut (med liten chans till förlängning)
  • förmodligen ingen toppenlön (men troligen mer än föräldrapenning…)

NACKDEL studier:

  • måste ta studielån
  • får veta först i augusti om jag kommer in

Visserligen kan jag ju jobba året ut i så fall, och söka plats på utbildning igen till våren…

Vånda och ve

I fredags fick vi besked om att lilla H fått en plats på förskolan från 13 augusti! Det blev vårt förstahandsalternativ, och dagiset ligger bara ca 200 meter bort på vår gata. Skönt att ha så nära!

Problemet är bara att jag inte vet vad jag ska göra i höst… Vi ska fylla i hur mycket barnomsorg vi behöver i veckan och det är ju inte så lätt när jag inte vet om jag pluggar, jobbar eller är arbetslös. Det verkar ju i alla fall bättre att ta i med antal timmar och förhoppningsvis kunna minska dem, än tvärtom.

I dag träffade jag också en studievägledare angående utbildningen jag ska söka till hösten. Jag ska gå och lämna in alla blanketter i vårt kommunalhus i morgon och hoppas att de ger mig en plats…

D och jag kom på att OM jag nu inte kommer in på utbildningen eller inte hittar något jobb så är det ju inte å smart att vara tjänstledig från mitt gamla jobb i höst, för då får jag ju ingen A-kassa. Så i dag har jag pratat med rektorn och tagit beslutat att säga upp mig! Det är lika bra, då jag förmodligen aldrig kommer kunna gå tillbaka dit nu när vi flyttat och det blir alldeles för långt att pendla.

Trist bara att det blir 45 dagars karens (= 9 veckor) då man säger upp sig själv, men det finns visst en regel som säger att om det gått 112 dagar sedan uppsägning och tills man är tillgänglig på arbetsmarknaden slopas den karenstiden. Det skulle i så fall vara i mitten på september, och då kanske vi kan hanka oss fram ändå på föräldrapenningens lägstanivå-dagar ett litet tag innan A-kassan kommer igång.

Men jag hoppas ju först och främst på att komma in på utbildningen förstås!