Helgen

Ja, nu har helgen rusat förbi i en rasande fart!

Lördagen ägnades åt tapetsering, pajbakning och lite städning. Söndagen gick åt till förberedande och firande av 1-årskalas. Allt har gått strålande, både med tapetsering och kalas!

Vi lyckades få lilla H att sova drygt två timmar på förmiddagen innan gästerna kom och hon var sedan på ett fantastiskt humör hela eftermiddagen. Hon fick massor av fina presenter!

Jag berättar mer om framstegen i lilla H:s rum och kalaset och presenterna senare, för nu är jag lite trött och när lilla H har somnat ska D och jag ha en slapp filmkväll. Om vi båda inte somnar i soffan, förstås…

Det ordnar sig alltid

Hurra, nu ska vi nog hinna klart till kalaset på söndag trots att min planering gick åt fanders redan andra dagen!

I dag har vi röjt klart i datarummet och det blev nog 3 1/2 säckar med skräp till soptippen. Fast D försökte fuska lite och hoppa över att rensa i gamla förvaringsboxar och lådor, men det det slapp han inte undan…

Sedan tog vi tag i att skrapa bort och spackla över de gamla tapetskarvarna i lilla H:s rum. Imponerande nog så fixade D det på egen hand, så kunde jag bada lilla H som var alldeles skitig efter att ha krupit runt i vårt dammiga datarum bland sladdar och bråte.

Jag blir stressad av att ha det stökigt omkring mig och vantrivs, samtidigt som jag kan ha svårt att ta tag i det och komma i gång när det är så mycket att man knappt vet vart man ska börja. Nu är det på gång i alla fall!

TISDAG: röja i förrådet *check!*

ONSDAG: handla det som behövs, både prylar och mat *check!*

TORSDAG: röja i datarummet och skrapa och spackla gamla tapetskarvar i lilla H:s rum *check!*

FREDAG: dammsuga, damma och annat småplock

LÖRDAG: tapetsera, fixa pajer och torka golv

SÖNDAG: fixa tårtor och sallad och HA KALAS!

Mina listor är förmodligen totalt ointressanta för någon annan än mig själv, men det är skönt att få ner det på pränt och konstatera vad som är gjort och vad som är kvar att göra. Säkert en yrkesskada man fått som lärare?!

Man kan väl ändra sig?

Jaha, min kalasplanering sprack ju redan andra dagen…

I dag hann vi bara handla, men inte röja klart i datarummet. Jag rensade i alla fall i en gammal låda som hängt med mig sedan urminnes tider! Sparade bara några brev, fotografier och smycken. En hel del hade blivit fuktskadat efter att ha förvarats i olika källare genom åren. Bl.a. var mitt älskade gamla Barbie-brädspel förstört. Det gick ut på att bli typ elevrådsordförande, köpa en klänning och sedan hitta en date till skolbalen. Vilka minnen av spelsessioner med storasystrarna…

barbie_qop

Så nu är planeringen reviderad…

TORSDAG: skrapa och spackla gamla tapetskarvar i lilla H:s rum

FREDAG: fixa pajer och städa

LÖRDAG: tapetsera och städa

SÖNDAG: fixa tårtan och sallad

Kalasplanering, del II

Så här ser det ut inför söndagens begivenhet, då vi firar att: 

♥ Lilla H fyller 1 år ♥

Tisdag: röja i förrådet *check!*

Onsdag: handla det som behövs, både prylar och mat och röja i datarummet

Torsdag: skrapa och spackla gamla tapetskarvar i lilla H:s rum

Fredag: tapetsera

Lördag: städa och göra pajer (+baka?)

Söndag: fixa tårtan och sallad

D och jag har bestämt att vi gör ost- och skinkpaj, med sallad och bröd till. Sedan serveras tårta och kaffe. Kanske att vi köper (eller bakar) några småkakor och/eller bullar också. Eller varför inte en stor skål med härligt sött, salt och surt favoritgodis i rött och rosa?!

karamellkungen1

Kalasplanering

Lilla H:s 1-årsdag ska firas på söndag, fast hon fyller ju egentligen först tisdag 7 april.

Jag har kommit på att det finns en hel del som borde fixas innan dess! Det blir så lätt att jag skjuter upp allt in i det sista, och sedan kör jag så det ryker… Det funkar ju det också, men om man vill slippa fira söndagen genom att vara slutkörd skulle det vara bra att ha liiite framförhållning! Kanske farmor kan vara barnvakt en stund på torsdag??

Jumbo

I dag fick jag med mig D till IKEA då han slutat jobba. Då visar det sig att de har stängt här i Uppsala måndag och tisdag, för på onsdag slår de upp portarna till det nya, och tre gånger större, varuhuset i stället!

dot-nya_ikea_uppsala

I stället blev det en kort tur till Bauhaus för att skaffa lite grejer inför tapetseringen i lilla H:s rum fredag eller lördag. Såklart glömde vi att kolla vilken sorts tapet vi har, så D får skaffa rätt tapetlim senare i veckan…

Från IKEA tänkte jag köpa bord och stolar som jag bloggat om tidigare och ev. gungälgen också. Rottingfåtöljen ”Agen” är ju också alldeles bedårande…

Lära sig gå

Lilla H har ju inte börjat gå ännu, men jag känner mig inte så stressad över det. Jag kände en viss oro när det tog rätt lång tid för henne att lära sig sitta upp utan stöd, men sedan dess har jag insett att hon lär sig nya saker när hon själv känner sig redo.

Hon reser sig mot allt hon kommer åt, och hon kan förflytta sig utan större problem runt t.ex ett bord och mellan två olika platser, t.ex soffan och soffbordet.

Ännu lugnare blev jag av denna info som kommer från Babycenters veckobrev jag får via mailen:

Börja gå

  • Att börja gå är en viktig milstolpe i ditt barns utveckling, eftersom det gör så mycket för självständigheten. De första stegen mot en framtid av hoppande och springande, från att stå och vingla med ett fast grepp om dina händer, är också början till slutet på babyåldern.

När det sker

  • Under ditt barns första år ökar muskelstyrka och koordination, vilket gör att ditt barn kan lära sig sitta, rulla runt, krypa och till sist dra sig upp till stående, ofta vid ungefär åtta månader. Sedan är det en fråga om balans och övning – de flesta bebisar tar sina första steg mellan nio och tolv månader och går bra vid 14-15 månaders ålder. Det är också helt normalt om det tar längre – många barn börjar inte gå förrän efter 16-17 månader.

Hur det utvecklas

  • Om du håller en nyfödd bebis under armarna så att fötterna rör vid ett fast underlag, så kommer den att trycka emot med benen, så att det nästan ser ut som om den går. Men detta är en reflex som kommer att försvinna efter ett par månader; benen är inte starka nog att bära kroppen.
  • Om du vid ungefär fem månaders ålder håller bebisen så att den ”står” på dina lår, så kommer den att studsa upp och ner. Under de följande två månaderna kommer studsande eller hoppande förmodligen att vara en favoritaktivitet som hjälper till att göra benen starkare medan bebisen jobbar på färdigheter som att rulla runt, sitta upp och krypa.
  • Kring åtta månader kommer bebisen förmodligen att försöka dra sig upp till stående med hjälp av möbler. Om du ställer bebisen vid soffan, så kommer han eller hon att grabba tag stadigt. Under de påföljande veckorna kommer detta att utvecklas till att röra sig i sidled med stöd av möbler och till slut kanske stå ett ögonblick utan stöd. När ditt barn gör detta, kanske han eller hon kan ta ett par steg om du håller händerna och försöker eventuellt böja sig ned från stående för att plocka upp en leksak.
  • Vid nio eller tio månader kommer ditt barn att börja försöka klura ut hur man böjer på knäna för att sätta sig ned från stående (svårare än man tror!).
  • Vid elva månader kan bebisen förmodligen stå själv, böja sig ner och sitta på huk. Den kanske också går om du håller handen, men går förmodligen inte helt på egen hand än på några veckor. De flesta barn tar sina första steg på tå med utåtvridna fötter; ”tio i två”-postition.
  • Vid 13 månader går ungefär 3/4 av alla barn, om än ostadigt. Om ditt barn fortfarande går med stöd av möbler, så innebär det bara att det kommer att ta lite längre att gå på egen hand. En del barn börjar inte gå förrän vid 16-17 månader eller ännu senare.

Vad kommer sedan?

Efter de första andlösa stegen mot större oberoende börjar arbetet med att finslipa rörelseförmågan:

  • Vid 14 månader kan ditt barn förmodligen stå på egen hand, böja sig ner och räta på kroppen igen och jobbar eventuellt på att gå bakåt.
  • Vid 15 månader går ett genomsnittligt barn ganska bra och tycker det är roligt att dra eller putta leksaker samtidigt.
  • Vid ungefär 16 månader börjar ditt barn visa intresse för att kunna gå i trappor – men kommer förmodligen inte att kunna gå själv i dem än på några månader.
  • De flesta 18-månadersbebisar går bra. Många kan gå uppför trappor med lite hjälp (att gå ner kan behöva några månaders träning än så länge) och gillar att klättra på möbler. Ditt barn kanske försöker sparka boll (men lyckas förmodligen inte alltid) och gillar säkert att dansa, om du sätter på musik.
  • Vid 25 eller 26 månader är ditt barns steg jämnare och han eller hon rullar förmodligen av steget från häl till tå som vuxna gör. Nu blir barn också bättre på att hoppa.
  • Vid tredje födelsedagen är många av de grundläggande kroppsrörelserna automatiska. Ditt barn behöver inte längre koncentrera sig för att kunna gå, stå, springa eller hoppa – men vissa rörelsemoment, som att stå på tå eller balansera på ett ben, kräver förmodligen ännu koncentration och en viss ansträngning.

Din roll

  • När bebisen lär sig stå kan den behöva hjälp med att sitta ner igen ibland. Om den ”fastnar” i stående läge är det bättre att visa hur man böjer knäna för att sätta sig utan att ramla och låta bebisen pröva själv, än att helt sonika lyfta upp den och sätta den ner.
  • Du kan uppmuntra ditt barn att gå genom att sitta eller stå framför med utsträckta armar, genom att hålla händerna och ge stöd, eller genom att skaffa en gåvagn eller liknande (se till att den är stabil och har bred bas). Lek-/gåstolar gör det alltför enkelt att förflytta sig, vilket gör att benmuskulaturen inte utvecklas ordentligt. Av denna orsak säger en del experter att man inte ska använda dem alls. Du kan också låta bli att skaffa skor tills ditt barn går mycket utomhus på skrovligt eller kallt underlag – balans och koordination stimuleras bäst av att gå barfota.
  • Som alltid är det viktigt att ditt barn har en säker miljö att öva sina nya färdigheter i. Följ riktlinjerna för barnsäkring och lämna aldrig bebisen utan tillsyn.

När du eventuellt bör söka hjälp

  • Helt normala barn går ibland inte innan 16 eller 17 månader. Det är mer väsentligt att utvecklingen går framåt; om din bebis var lite sen med att rulla runt eller krypa, kan det vara så att den behöver några fler veckor eller månader för att lära sig gå också. Så länge ditt barn utvecklas i rätt riktning behöver du inte vara orolig. Bebisar utvecklas i olika takt, vissa snabbare, andra långsammare, men om ditt barn verkar ligga efter kraftigt kan du prata med BVC. Kom ihåg att barn som föddes för tidigt kan behöva längre tid att nå sina milstolpar, jämfört med jämnåriga barn som var fullgångna.

Hjälp ditt barn att prata

Bebisar har en medfödd förkärlek för den mänskliga rösten och lyssnar ofta intresserat när någon pratar. Du kan dra nytta av detta, precis som när ditt barn var en bebis.

Hur kan jag hjälpa mitt barn lära sig tala?

  • Prata så mycket och så ofta du kan, direkt till ditt barn. Försök att hålla konversationer bara med ditt barn så ofta som möjligt. Om du pratar eller läser till ditt barn och ett äldre syskon, får det yngre barnet inte så många upprepningar och förklaringar som det kan dra nytta av och som det får när ni bara pratar med varandra. Titta på ditt barn när du säger något. Låt honom eller henne se ditt ansikte och dina gester.
  • Visa ditt barn vad du menar, samtidigt som du säger det. ”Nu tar vi av dig tröjan”, kan du säga, samtidigt som du drar den över huvudet; ”nu tar vi av dig skorna”, när du tar av dem.
  • Visa ditt barn vad du känner, genom att låta ditt ansiktsuttryck spegla det du säger. Det är inte rätt ålder för att retas eller vara sarkastiskt (finns det en bra ålder?). Om du kramar din lille pojke och säger ”Vem är mammas smutsiga lilla monster?”, är det bara förvirrande. Ditt ansikte säger nämligen ”Vem är mammas underbara lilla pojke?”
  • Hjälp ditt barn förstå sammanhanget av vad du säger; det spelar ingen roll om han eller hon inte förstår enstaka ord. När du lagat mat och ställt den på bordet, kan du räcka ut handen och säga ”nu är det dags att äta lunch”. Ditt barn kommer att förstå och komma och sätta sig i sin stol. Han eller hon kanske inte förstår orden du använder separat, men kommer att lära sig vad de betyder genom att höra dem, om och om igen, i sitt sammanhang.
  • Dela med dig av din entusiasm, eftertryck och det känslomässiga innehållet i vad du tänker. Oavsett om du pratar om hur mycket du älskar ditt barn eller om flyttfåglar i sträck, så är det sättet du pratar om saker som berör dig som kommer att få ditt barn att vilja förstå vad du säger.

Hur kan jag hjälpa mitt barn kommunicera?

  • Hjälp ditt barn förstå att allt tal är kommunikation. Om du pladdrar på utan att vänta på svar eller se ut som om du väntar dig ett svar, eller om du inte svarar när ditt barn eller andra pratar till dig, förmedlar det att ord bara är meningslösa ljud.
  • Ha inte prat som bakgrundsljud. Om du tycker om att ha radion på, är det bättre att ställa in en station med musik. Om du lyssnar, kan du visa att du tar emot meningsfull kommunikation från en människa man inte kan se.
  • Agera som tolk åt ditt barn. Du kommer förmodligen att förstå ditt barns tidiga tal bättre än andra människor och han eller hon kommer att tycka det är mycket lättare att förstå dig och andra närstående än det är att förstå främlingar.
Saxat från Babycenter

Uppåt och framåt

I dag kutade lilla H och jag iväg en snabbis för vägning på BVC. Eftersom det gått en vecka sedan vi började med laktosfri kost och magen verkar vara helt OK ville jag bara kolla att vikten var på väg uppåt igen. Nu hade lilla H gått upp 185 gram och landade på 9.745 gram och hon är fortfarande 80 cm lång. Skönt!

Hon har dessutom utökat sitt ordförråd till ”Gack”, som betyder ”Tack”. Hon älskar att sträcka fram handen med t.ex en napp och ge den till mig eller D. När hon ger eller tar emot säger hon just ”Gack”!

När vi sjunger ”Imse vimse spindel” har hon börjar veva och vifta med händerna, även om jag inte gör några handrörelser. Dels sjunger vi den ganska ofta hemma, men den dyker alltid upp på öppna förskolan. Hon suger verkligen i sig nya kunskaper nu!

51 veckor!

Om bara en vecka blir lilla H hela 1 år gammal!!!

11 månader gammal, fjärde veckan

Vilken liten pratkvarn! Din elvamånadersbebis jobbar hårt med att försöka berätta för dig vad som pågår inne i huvudet på den.

Du kan göra mycket för att hjälpa ditt barn lära sig namnen på vanliga vardagsobjekt genom att visa och prata — ju mer du gör det, desto fortare kommer barnets vokabulär att växa. Säg namnen på olika delar av kroppen när ni byter blöja eller kläder. Läs böcker tillsammans och peka. Lär ditt barn namnen på olika ytor och visa hur de känns, till exempel slätt (äpple), knöligt (avocado) och ludet (kiwi).