Trots

Jag minns en mamma från öppna förskolan. Hon såg alltid så ledsen, deprimerad och allmänt nere ut. Hon hade en son i 16-månadersåldern, som var lite trotsig emellanåt. Speciellt vid sångstunden började han kinka och lägga sig ner på golvet och rulla, åla och gnälla. Inte storgråta utan verkade mest missnöjd och uttråkad.

Stackars mamma, tänkte jag. Vad jobbigt hon verkar ha det med sin son…

Nu är det nog min tur att hamna i samma situation! I tisdags blev lilla H som omvänd och började bli exakt likadan hemma hos farmor helt plötsligt. Hon lade sig på golvet, kinkade och var gnällig utan synbar anledning.

Första gången det hände var helgen innan en gång då vi var på COOP. Då såg hon en stor gul plastboll utanför kassan som hon ville leka med, och hon protesterade genom att sätta sig på golvet när vi var tvungna att lämna den kvar i affären. Numera är det mera regel än undantag att hon sätter sig och blir sur och tvär när hon inte får som hon vill. Hon kan också kasta bakåt med huvudet och få spagettiben när jag håller henne i handen.

Förmodligen är det en fas av något slag, och att hon utvecklar sin egen vilja och testar gränser. Måste ta en titt i min bok, eller är det någon annan som känner igen sig?

Signatur 11

3 reaktioner på ”Trots

  1. Jepp, check på den här! Isa är trotsig som aldrig förr och lyssnar sällan på vad man säger, fastän hon förstår precis vad man menar! Hoppas att det är en kort fas! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s