Dramatik

Lilla H och jag har varit solokvist hela helgen då D varit och jagat.

I fredags var det lite läskigt, för jag hörde steg utanför ytterdörren och jag var på övervåningen och tittade ut. På trottoaren såg jag en (ung?) kille i mörk stickad mössa och mörk jacka som gick med en cykel bredvid sig. Han tittade sig omkring och upp mot fönstren. Först tänkte jag att han kanske undrade varför jag stod där och glodde, men det verkade inte som han såg mig.

Han stannade vid en bil två hus bort från vårt och började titta in i den och känna på dörrarna. Hela tiden såg han sig nervöst omkring, och det känns ju inte som ett normalt beteende om man äger bilen… Jag är säker på att han fick upp passagerardörren bakom förarsätet och stod länge ihopkurad framför motorhuven.

Jag stod och funderade på vad 17 jag skulle göra och hade just bestämt mig för att gå ut, då D ringde och jag berättade vad som var på gång. Jag fick stränga order av honom om att ”absolut inte gå ut, och dessutom låg ju lilla H inne och sov, och man vet ju inte vad det finns för galningar ute och dräller”. Jag öppnade bara ytterdörren och ropade ett högt ”Hallå” och smällde sedan igen dörren igen.

Sedan ringde jag grannarna via nummerupplysningen, som jag bara hejat på, men tjejen är D:s gamla klasskamrat från skolan. Hennes man gick ut med ett brännbollracket i högsta hugg, men då var killen förstås försvunnen. Bilen var oskadd och låst.

Grannkillen var snäll och lämnade deras olika hem- och mobilnummer så att jag kunde ringa dem och jag kände mig orolig, och det kändes skönt.

En reaktion på ”Dramatik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s