Ilskan rinner av en…

…till slut.

Usch, vad jag blev på dåligt humör här på kvällen. Jag har ju inte fått något gjort här hemma i dag och efter att vi ätit middag kunde jag ta fram dammsugaren och riva av det värsta, ta hand om lilla H:s för små kläder och köra diskmaskinen. Samtidigt kokar jag för att jag blir så arg på D som ligger på soffan och slappar.

Jag röjer så jag blir alldeles svettig och nästan grinfärdig. Hur ska man orka vara fru och mamma och samtidigt orka med att ha en fungerande parrelation och ha tid och ork för varandra, tänker jag?

När jag väl är klar har D kopplat ihop TV:n och videokameran och undrar om vi ska se vad vi filmat sedan lilla H föddes, och jag sätter mig i soffan med lilla H på armen. Sakta rinner ilskan av mig och jag känner hur fantastiskt lycklig jag egentligen är. Det är ju det här jag vill med mitt liv och har velat hela tiden. Jag har en underbar man som hela tiden uppmuntrar och berömmer mig och talar om hur mycket han älskar mig. Och så lilla knyttet som sakta somnar in i min famn… en kärlek större än något annat jag upplevt i mitt liv! Oemotståndlig, ljuvlig och alldeles fantastisk är hon! Ingenting annat spelar ju faktiskt någon roll längre! Så, en minikris, men nu är den över för den här gången…

Jag har det ju så himla bra, när man tänker efter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s